Aftonbladet är inte bara Sveriges största nyhetskälla, men också en viktig mötesplats. Och det var exakt det läsarna gjorde i går inför och under midsommarfirandet. Kl 09.47 drog vi igång en livechatt om midsommar där läsarna kunde ställa frågor om vad som helst. Vi kallade konceptet för ”Du frågar, vi googlar”.
Och som vi fick googla. Intresset var helt enkelt grymt och jag, Ida Gustafsson, Martin Schori och Elisabeth Lidén hade fullt upp hela dagen.

Här är lite galen statistik från de åtta timmarna:

– Det var 316 139 besök i chatten.

– Som mest var det 10 300 inne på en och samma gång.

– Vi publicerade 2665 kommentarer i chatten.

I åtta timmar sprutade läsarna ut frågor och funderingar. Högt som lågt. Allvarligt och glatt.

Här är några av de bästa frågorna och svaren:

Kommentar från Tengil: Vad handlar Små grodorna om?

Elisabeth Lidén: Tengil: Det sägs att melodin härstammar från franska revolutionen. Fransmännen sjöng ”I takt, kamrater”. Deras dåtida fiender engelsmännen ska då ha ändrat texten till ”I takt, små grodor!” som ett hån. Hur och varför svenskarna har snappat upp den är oklart.

—

Kommentar från semi: Vilket håll runt midsommarstången ska man dansa och vilka biefekter får de om man dansar åt fel håll ?

Martin Schori: Jag tror man dansar medurs? Bieffekterna är nog få, förutsatt att alla deltagare dansar åt samma håll.

—

Kommentar från tältaren: ska sova i tält med vänner idag, vad ska man prioritera först? sovsäck eller en kudde?

 Kommentar från P.N: Till tältaren ang. kudde eller sovsäck. Blås upp den tomma påsen från bag in boxen så är kudde fixad.

—

Kommentar från lonkan: Det sägs ju att midsommarafton är den kväll på året då flest barn ’tillverkas’, är detta bara en myt eller finns det någon substans i det?

Martin Schori: Lonkan: Det är sant!http://bit.ly/1c2WE2j

—

Kommentar från Ufo: Hur många bultar har Ölandsbron?

Ida Gustafsson: Ufo: Det vet ingen exakt. Tidningen Barometern uppskattade att det var 66 400 bultar i bron på 1990-talet. Här kan du se Nilecitys klassiska klipp om frågan:http://korta.nu/jmomo

—

Kommentar från Fia: Hur spelar man kubb?

Elisabeth Lidén: Kubb går ut på att först kasta ner motståndarens fem kubbar, och sedan kasta ner kungen. Laget som först lyckas med detta vinner! http://korta.nu/kh6ze

—

Kommentar från Fia: Jag hittar inte mina strumpor! Jag måste ha mina strumpor! Vart är dem?!

Michael Poromaa: Titta under soffan

Kommentar från Fia: Tack Michael! Dem var där! :D

—

Vi hade svar på allt – utom en fråga.

Är det små träd som ser ut som broccoli eller är det broccoli som ser ut som små träd?

Skicka gärna in svaret till online@aftonbladet.se.

—

Otroligt roligt för oss vid onlinedesken att få vara så nära er.
Tack för en fantastisk midsommar!

/Michael Poromaa
Editionschef

Vad gör en nyhetskrönikör egentligen?

– Vi skriver om händelser i nyhetsflödet, men försöker lägga till ett personligt tilltal och ge perspektiv. Tanken är att nyhetskrönikören ska komplettera nyhetsjournalistiken.

Ditt jobb går ut på att ha åsikter. Journalister ska väl inte ha några åsikter?

– En vanlig missuppfattning är att journalistiken ska vara objektiv. Faktum är att det inte finns någon objektiv journalistik: redan valet av ämnen är subjektivt. Att reportrar som skriver nyhetsartikel inte ska blanda in sina egna värderingar är strängt taget en helt annan sak.

– Men för att svara på din fråga: en journalistik som helt saknar ståndpunkter låter som en förfärligt tråkig journalistik. Finns det ens anledning att bedriva journalistik utan åsikter, utan en vilja till förändring?

Du befann dig på plats i rättegångssalen i Oslo under stora delar av Breivik-rättegången förra året. Vad var det svåraste med det uppdraget?

– Den masssiva sorgen. Så många liv som hade slagits i spillror. Det var sannerligen inte synd om mig, men sorg smittar. Det var stundtals väldigt tungt. 

– Att försöka variera mig, att inte kopiera mina egna tankegångar, att skriva en helt ny text varje dag var inte heller alltid så lätt.

I sommar ska du vara en fluga på väggen i Almedalen. Vad kan läsarna förvänta sig av dig därifrån?

– Lite elakhet, lite humor och förhoppningsvis ett annorlunda sätt att se på denna märkliga festival.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Semester.

Här följer du Oisín Cantwell på Twitter.

Här hittar du Oisín Cantwells krönikor/kolumner.

En nyhetskrönika publiceras ofta i anknytning till en nyhetsartikel.

Vem är du?

– Camilla Norström, född 1971. Har jobbat på Aftonbladet sedan maj 2000, hela tiden på nyheterna. Började som så många andra som sommarvikarie, hamnade snabbt på samma kvällsreporterskift som Oisin Cantwell, Svante Lidén och Kerstin Nilsson och blev fullkomligt tagen av allt: tempot, kamratskapen, kunskaperna.

– Min journalistika grund fick jag i Sundsvall. Först ett år på journalistutbildningen på Mittuniversitet, sedan nöjesredaktör och kvällsreporter på Sundvalls Tidning i fyra. Bra år, bästa skolan. De åren gjorde mig till journalist, något jag alltid velat bli.

– I väntan på att komma in på journalisthögskolan höll jag till godo med studentradion och kårtidningen i Örebro samtidigt som jag tog en massa poäng i statsvetenskap, kommunikation och engelska. Min allra första intervju var med Eva Dahlgren, den andra med Joakim Thåström.

Vad gör du på Aftonbladet?

– På Aftonbladet har jag varit allmänreporter, krimreporter, nyhetschef, editionschef och lett och annat projekt. Sedan januari 2012 är jag biträdande redaktionschef och chef för nyhetsredaktionen. Det innebär att jag har det övergripande ansvaret för att leda arbetet vid nyhetsredaktionen som är gemensam för samtliga kanaler, det vill säga online, print och tv.

Vad kommer du att blogga om?

– Givetvis om journalistiken vi gör, och varför vi gör den! Men jag hoppas också skildra pulsen på nyhetsredaktionen och kanske avslöja ett och annat om centraldeskens inre liv.

Ditt bästa minne från din tid på Aftonbladet?

– Har så många och alla handlar i grunden om det fantastiska lagarbetet som kickar in när jobbet  är som svårast.

Saker du är stolt över?

• Artikelserien Mamma, pappa, sprit – om att växa upp med en förälder som super, som jag gjorde som reporter tillsammans med Kerstin Weigl

• Fotboll efter döden – om hur fotbollen hjälper oss att klara den svåraste av tragedierdå jag fick förmånen att jobba nära och vara redaktör för Erik Niva under flera månader.

• Aftonbladets sammantagna, prisbelönade, tålmodiga och värdiga bevakning av tragedin på Utöya och efterspelet. För att lyckas med det krävs fantastiska arbetskamrater, jag är både stolt och tacksam över att få arbeta med dem.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Är med mina tre barn. Är inte så bra på att hämta på dagis och i skolan, men läxor, läsning, lek och Lego är mina områden. Annars spelar jag mest fotboll (Bara Bajare), eller tränar fotboll (Järla IF), eller tittar på fotboll. Hela familjen har såklart haft säsongskort på Söderstadion och har på Nya Söderstadion. Följer kanske lite väl många TV-serier nattetid och läser därför numera alldeles för lite böcker. Tackar min bokklubb för att det ens blir några. Cyklar, springer, skidar och simmar för att må bra och hinna lyssna på Stil och Studio ett i P1.

Vem skulle jag du med dig till en öde ö, varför?

– Man och barn. Vi gillar att hänga med varandra. Kanske skulle vi bjuda med Pia Sundhage och en boll också.

Vad gör du på Aftonbladet?

– Jag är för närvarande chef för vår samhällsredaktion och det har jag varit ända sedan 1985. Men det kommer snart att ändra sig, jag kommer att få en efterträdare i höst då vi dessutom utökar redaktionen med en reporter. I dag heter mina medarbetare Anette Holmqvist, Pär Karlsson och Josefin Karlsson.

– Därutöver är jag också politisk kommentator och kolumnist. Det innebär att jag skriver nyhetskolumner om politik och att jag skriver en krönika varannan söndag.

– Ett tredje område som jag ägnar min arbetstid och en del av kvällarna åt är att jag är ställföreträdare för Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i hans egenskap som ansvarig utgivare. Varannan vecka är det jag som är samtalspartner och fattar beslut i löpande publicistiska beslut. Jag sköter också våra kontakter med Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd.

– En fjärde arbetsuppgift är att vara redaktionellt ansvarig för textarkivet, vårt kollektiva minne. Det är viktigt att det är lätt att söka i det och att det fungerar.

Vad kommer du att blogga om?

– Jag kommer mest att blogga om olika publicistiska beslut, exempelvis om varför vi namnger vissa brottslingar men inte andra.
Vägledande för våra publicistiska beslut är Pressens etiska regler som finns på po.se för den som vill fördjupa sig i den regelsamlingen.

Ditt bästa minne från din tid på Aftonbladet?

– Jag har oerhört många fina minnen från Aftonbladet och det borde jag ju ha eftersom jobbat här i mer än trettio år.
Det bästa med jobbet är att man får lära sig något nytt nästan varje dag och den strukturomvandling som mediebranschen går igenom just nu är både fascinerande, spännande – och lite skrämmande.
– Några roliga enskildheter var när jag avslöjade innehållet i Kjell-Olof Feldts memoarer utan att ha läst en rad. Den innehöll sprängstoff på sin tid och förlaget var jättesurt. De skickade ett kravbrev på 60 000 kronor. Andra roliga minnen är när jag och Carl Bildt klättrade upp på taket till riksdagshuset och fick en utskällning av riksdagens säkerhetschef. Bildt skulle fotograferas där, fotografen stod på marken.
– Samt alla valrörelser och mina hemliga middagar med Göran Persson.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag sköter mitt hus och trädgård, mina båtar, min mammas sommarställe och umgås med min mamma som bor på ett äldreboende.
Jag reser också en del tillsammans med kompisar och läser intressanta böcker. De ointressanta för respass efter högst 60 sidor, livet är för kort för att läsa det som är ointressant.
– Jag motionerar inte (utom i trädgården), jag går aldrig på bio och tittar mycket sällan på tv.

Vem skulle jag du med dig till en öde ö, varför?

– Dit skulle jag ta med mig Herr Padda och hoppas att det finns nät i närheten så att jag både kan larma om mitt prekära läge och surfa runt på intressanta sajter tills jag blir räddad.

Först och främst: Välkommen in!

Varje dag läser 2,9 miljoner svenskar Aftonbladet. Det är fler läsare än någonsin och något Lars Johan Hierta knappt kunnat drömma om när han grundade tidningen 1830.
Aftonbladet är i dag en del av svenskarnas vardag. Och med den mobila revolutionen hänger vi numera med överallt hela tiden – på bussen, på fotbollsläktaren och i sängen när du lägger dig och när du vaknar.
Aftonbladet engagerar rekordmånga och så ska det förbli. Som Nordens största tidning och Sveriges självklara nyhetskälla känner vi ett stort ansvar för att berätta om, förklara och då och då försvara vår journalistik. Och möjligheterna att diskutera med våra läsare har aldrig varit större. Vi gör det redan varje dag i Aftonbladets kommentarsfält, på twitter och Facebook. Men det räcker ibland inte. I dag lanserar vi därför vår nya redaktionsblogg. Vi vill fortsätta utveckla Aftonbladet till den öppna och sociala nyhetskällan vi ska vara. Aftonbladet leder den den digitala utvecklingen inom journalistiken i Sverige – och kanske i hela världen. Läsarna har därför ännu större krav på oss och hjälper oss ständigt att bli bättre. Och vi har stor respekt för våra läsare. Utan er – ingenting. Öppenhet är något vi efterfrågar från de makthavare vi granskar – och därför är det naturligt att Aftonbladet följer den regeln. Därför öppnar vi nu dörrarna och bjuder in er till redaktionen.

Varje dag kommer vi att berätta om den journalistik Aftonbladet producerar, står för och försöka sätta detta i ett sammanhang. Vi kommer att förklara varför vi namnpublicerar en person och inte en annan eller bjuda på snabba intervjuer med medarbetare som varit med om något annorlunda. Berätta om Aftonbladets historia. Våra läsare kommer att få lära känna olika beslutsfattare på Aftonbladet som gärna berättar om alla steg innan en “nyhet” blir en artikel i Aftonbladet. Men kanske viktigast av allt, här kommer vi att svara på vanliga frågor från vanliga läsare och då och då debattera journalistiken i kommentarsfältet eller i “live-debatter”. Vi lovar en “personlig” touch på bloggen. Vi ska bjuda på oss själva utan att bli för “privata”.

Bloggen kommera att i första hand drivas av Aftonbladets redaktionsledning som du hittar till höger. Men många fler medarbetare kommer att bidra med intressanta och transparenta inlägg om det dagliga livet på Aftonbladet och den journalistik vi producerar.

Aftonbladets chefredaktör och vd Jan Helin har redan en blogg – men kommer att medverka även här i rollen som publisher.

Varför är det viktigt med öppenhet mot läsarna på Aftonbladet, Jan Helin?

– Aftonbladet ska vara Sveriges mest engagerande nyhetskälla och mötesplats för alla som gillar att vara uppdaterade. Kvällstidningsjournalistik väcker känslor och berör, läsarna vill ofta diskutera med oss och få höra hur det egentligen gick till när vi gjorde ett avslöjande eller få svar på hur vi tänkt kring en viss publicering som kanske fått kritik eller blivit omdebatterad.

– Jag tror att det nya medielandskapet skapat ett intresse för hur medier fungerar och ett behov av att få diskutera saker som nyhetsvärdering. Journalistiken stärks och utvecklas av det.

Vad hoppas du på att bloggen ska att bidra med?

– Att vår journalistik öppnar för dialog. Öppenhet och att läsarna får ta del av den fantastiska och energifyllda miljö där Aftonbladet skapas varje dag. Ett välkomnande in att hänga med oss helt enkelt.

Vad kommer vi INTE få läsa om i bloggen?

– Vet inte faktiskt. Det känns mer spännande att inte bestämma sig för ett svar på de frågan nu. Men självklart kommer vi inte att röja källor eller bryta mot pressetik i redaktionsbloggen.

Vad är det bästa med att jobba på Aftonbladet?

– Kollegorna. Det är ett fantastiskt gäng som i dag är Aftonbladet. Sveriges mest spännande redaktion som med nyfikenhet och hjärta utvecklar Aftonbladet i en helt ny tid. Om vi lyckas med redaktionsbloggen kommer läsarna att få lära känna en hel del av dem.

Du har ju redan en egen blogg, varför ska jag läsa den här?

– Jag kommer att fortsätta att publicera mina söndagskolumner där och använda den när jag vill ge en bakgrund till publiceringar vi gör, kommentera våra affärsmässiga resultat eller kommentera något i medielandskapet jag vill ge min syn på som publisher för Aftonbladet. Den nya bloggen ska du läsa för att du får lära känna en hel rad kollegor och deras dagliga arbete.

De närmaste dagarna kommer vi låta Aftonbladets redaktionsledning presentera sig själva här på bloggen. Och vi hoppas på många frågor om Aftonbladet och vår journalistik.

Med det sagt: Välkommen in och hjälp oss att bli ännu bättre.

/Ehsan Fadakar

Chef för sociala medier och redaktör för Välkommen in!
Twitter: @ehsanfadakar

1. Du har fått Stora journalistpriset för ditt reportage om och från Utöya. Du är utnämnd till Årets stilist. Men du skrev på Twitter att du är ”genuint mållös”, ”stolt som en tupp” och ”bland det coolaste du varit med om” efter att språkprofessorn Olle Josephson ägnat en hel sida till att analysera ditt språk. När tänker du vänja dig vid tanken att du är en journalistisk förebild?

– Aldrig, hoppas jag. Hur vänjer man sig vid något sådant? Jag blir varm i hela hjärtat när jag får mail från journaliststudenter som skriver till mig att de tycker om mina texter och att de vill bli som jag. Att ”vänja” sig vid det…? Nej, det vill jag aldrig göra. Det är då jag tror att det går åt helsike. Inte bara med med skrivandet, utan med dig själv också, om du börjar fokusera på sånt istället för på historien. Pompösa journalister finns det alltför många redan.

2. Scen, rytm, konkretion och en blandning av röster kännetecknar en ”Bergfeldt”-text, skriver Josephson. Är det din checklista?

– Alltså, jag menar det jag säger att jag är mållös. Att en professor i nordiska språk har suttit och gått igenom mina notiser och artiklar och hittat ett mönster så som Olle Josephson gjorde … Jag har aldrig varit med om något liknande, trots fem års universitetsstudier med diverse analyserade uppsatser, åtta år som journalist där du synas i sömmarna dagligen av läsare och en bok som recenserats flitigt. Ingen har analyserat mitt språk, förklarat vad jag gör, som detta. Det ÄR bland det coolaste jag har varit med om. Och det roligaste i det hela är ju att jag inte har någon checklista. Jag bara skriver.

3. Josephson ger råd till den som ”vill bli sin egen Carina Bergfeldt”. Vilka råd har du själv att ge?

– Att ha en röd tråd. Att skriva så folk begriper. Att ta med läsarna dit de vill vara. Med dig. Där du är.

4. Okej, den kanske viktigaste frågan, vilka ord undviker du att använda?

– Ord som jag vet att läsarna ogillar. Kupp. Chock. Rasa. Fast just nu vill jag säga att Språktidningen har gjort en analyskupp. Och att jag är i chock. Ha ha.

5. Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu? 

”Dagen vi aldrig glömmer”. Texten som gav Carina Bergfeldt Stora Journalistpriset.

Carina Bergfeldt på Twitter.

Analysen i Språktidningen går att läsa här.