I måndags lanserade vi Valkompassen på Aftonbladet. Vi påstår att det är Sveriges mest träffsäkra valkompass – inte för att det är vi som gjort den, utan för att vi gjort den tillsammans med Sveriges främsta opinionsforskare och holländska Kieskompas, Europas ledande företag i att ta fram kvalitetssäkra valkompasser.

Aftonbladets kompass matchar läsaren med både parti och kandidater och blev genast en publiksuccé. Efter bara  efter ett par dagar nådde den i går eftermiddag 200 000 unika webbläsare.

Men valkompasser är inte helt okontroversiella. Bland annat finns det synpunkter på vilka frågor en bra valkompass bör innehålla.

Johan Martinsson, Fil.Dr. och lektor i statsvetenskap, har varit med och tagit fram Aftonbladets valkompass och resonerar här nedan själv kring frågan. Texten är också publicerad på statsvetarbloggen Politologerna.

Johan Martinsson svarar också på vanliga frågor om Valkompassen här.

Petter Ovander

Projektledare för supervalåret 2014.

Mejl: petter.ovander@aftonbladet.se

Twitter: @petterovander

 

Vilka frågor ska en bra valkompass innehålla?

Det har nu lanserats flera olika sk valkompasser inför europaparlamentsvalet. Bland annat har Sveriges Television, Aftonbladet, och TT konstruerat valkompasser. TTs valkompass används av bland annat Svenska Dagbladet. För tydlighetens skull vill jag direkt nämna att jag själv har varit inblandad i framtagandet av framförallt Aftonbladets valkompass, men även i mindre utsträckning med Sveriges Television för att tillhandahålla data för förtester av frågor.

Med detta sagt vill jag passa på att diskutera vad en bra valkompass bör innehålla. Valkompasser är alltid och har alltid varit såväl kontroversiella som uppskattade. Politiska partier kan uppleva att de missgynnas eller gynnas. De kan alltid anklagas för förenklingar då de med nödvändighet innehåller förenklingar. I värsta fall kan de även anklagas för att vara missledande och direkt skadliga.

Under rubriken ”Vilseledande valkompasser”kritiserar tex statsvetaren Andreas Johansson-Heinö bland annat Aftonbladets valkompass för att den innehåller frågor som inte är direkt ”Europarelevanta frågor”. Johansson-Heinö menar att det är fel att valkompasser handlar om klassisk svensk inrikespolitik. Även DNs ledarskribent Susanne Birgersson är inne på samma linje i en text från den 30:e april som menar att Aftonbladets test ”kryllar av inrikespolitiska frågor”, och avslutar med att rekommendera Aftonbladet att plocka bort sin valkompass. Mot detta kan man kontrastera ett synsätt som Moderaternas Gunnar Hökmark uttryckte i en artikel i Expressen : ”Jag sysslar inte med EU-frågor. Jag arbetar med inrikespolitik, ekonomisk politik, forskningspolitik och telekompolitik. Och jag vet att detta intresserar människor. Jag vet inte vad EU-frågor är.”.

Men naturligtvis finns det EU-frågor i betydelsen frågor som är aktuella för behandling i europaparlamenetet, eller som diskuteras i EU-sammanhang. Men ska verkligen en valkompass inför europaparlamentsvalet enbart innehålla sådana frågor, som en del debattörer tycks mena? Jag anser att så inte är fallet.

För det första skulle en valkompass/partitest som enbart innehåller sådana frågor utelämna många frågor som vanliga väljare tycker är intressanta och viktiga, de skulle alltså inte få någon information om var partier och kandidater står i många frågor de själva brinner för. Dessutom är kunskapen om EU-frågor ofta ganska låg, som många har påpekat. Risken är alltså stor att många väljare inte skulle ha någon åsikt eller ha svårt att förstå många av de frågorna.

För det andra, och kanske viktigast av allt: Jag är övertygad om att partiers och kandidaters åsikter i mer allmänna ideologiska frågor, inklusive traditionella inrikespolitiska frågor som tex är förankrade i en politisk vänster-högerdimension, ger värdefull information och vägledning i hur partier och kandidater kommer agera i andra politiska frågor som kan komma upp till behandling i parlamentet. Åsikter i de flesta politiska frågor hänger ihop i ideologiska dimensioner, i synnerhet för politiska partier och politiska kandidater. Således är även frågor som inte ligger ligger på europaparlamentets bord potientiellt relevanta.

För det tredje så har ingen av de valkompasser som nu har lanserats löst problematiken med beslutsnivån på ett optimalt sätt. I tex SVTs valkompass handlar alla frågor om EU. Det har sina fördelar såklart. Det känns spontant relevant. Men blir en fråga verkligen en EU-fråga för att vi sätter ”EU bör…” eller ”Satsa på ett EU som…” framför frågan? Tvärtom kanske det förvirrar en del väljare. Låt oss säga att vi har med en fråga om exempelvis försvara rätten till abort eller om utökad föräldraförsäkring i en valkompass till europaparlamentet. Vad ska då den väljare svara som tycker att det är bra med en utökad föräldraförsäkring men inte vill att EU ska besluta om detta? Sådana situationer har varit och kommer vara aktuella i EU-parlamentet. Och är det även för väljarna. Ibland blir det tvärtom svårare att svara om alla frågor görs till ”EU-frågor”. Det kan mycket väl vara bättre att hålla de olika dimensionerna separata och fråga om mer traditionella ”inrikespolitiska”, eller snarare generella, frågor med en tydlig ideologisk koppling för sig, och åsikter om graden av självbestämmande kontra EU-integration, graden av veto-rätt med mera, för sig. I teorin skulle det gå att konstruera en valkompass som tillät svarsalterantiv i stil med att ”jag tycker inte denna fråga ska beslutas av EU”, men jag är mycket osäker på hur väl det skulle fungera i praktiken. I varje fall så har jag inte sett någon sådan ännu.

Utöver mångsidiga och relevanta frågor ska en bra valkompass naturligtvis även vara transparant och öppen med metodiken, undvika att ge ensidiga rekommendationer och råd om hur människor ”bör” rösta och mycket annat. Det är bra att valkompasserna diskuteras. Och den diskussionen lär fortsätta så länge som intresset för att använda dom är så stort som det är i nuläget.